Skilda världar

I min text i Dagens Samhälle idag, den 1 november 2018, skriver jag bland annat om det som debatten om ”huskvinnor” som nu pågår på olika kultursidor handlar om, och hur det står i stark kontrast till hur ett okänt antal kvinnor som kommit hit som asylsökande eller anhöriga lever.

Det betyder inte att jag anser att man inte ska kunna tala om det som kulturskribenterna tar upp – i ett fritt land som Sverige ska det vara tillåtet att ha alla möjliga olika åsikter. Jag vill bara belysa hur milsvida skillnader det kan vara mellan människor, i detta fall kvinnor, i samma land. Ur min text:

Jag sa att det är viktigt för oss som kommer från andra kulturer att få lära oss hur man lever här och att både män och kvinnor faktiskt kan städa och laga mat. Jag sa att det är helt korrekt att svensk lag säger att det är våldtäkt om man har sex med en person - även om det är ens fru - mot personens vilja. Till slut uppmanade jag honom att, i stället för att kalla läraren rasist, ta emot kunskapen om det nya landet eftersom han och hans familj ju lever här nu.

Det är viktigt att alla som kommer i kontakt med människor, inte minst män, från andra kulturer och med en helt annan syn på kvinnor, deras människovärde, rättigheter, fria vilja och rätt att göra egna val, inte accepterar att den synen får fortsätta att råda i det land de nu ska leva i. Accepterar man det, då sviker man flickorna och kvinnorna – och faktiskt också männen – och främjar inte det som i Sverige är bland det viktigaste och som framhålls i alla sammanhang. Nämligen ”allas lika värde”.

Möte med Elisabeth Svantesson, Moderaterna

I det land som nu är mitt, Sverige, tar jag hela tiden in nya kunskaper, orienterar mig i de nya och annorlunda omgivningarna och systemen. Steg för steg har jag lärt mig förstå mer och mer av hur samhället och landet är uppbyggt och hur det fungerar. Och inte fungerar.

I min egenskapade utbildning i samhällskunskap och kunskap om det svenska politiska landskapet och mycket annat som jag behöver kunna och veta för att vara en aktiv och bidragande del av det land jag nu lever i, har jag träffat många viktiga aktörer på olika områden inom politiken och inom media. Det har blivit ganska många möten genom åren.

Söndagen den 17 juni fick jag nöjet att träffa Moderaternas ekonomisk-politiska talesperson Elisabeth Svantesson för ett långt och givande samtal, där jag fick möjlighet att berätta lite om min syn på bland annat migrationsområdet, skolan och annat som jag har erfarenhet av.

Efter mötet vill jag säga att det är viktigt att politiker, också på toppnivå, tar sig tid (även om de har ont om just tid) att träffa oss härute i den verklighet som de ska fatta viktiga, ibland livsavgörande beslut om. Och att media inte alltid måste vara närvarande. Respekt till Elisabeth Svantesson som gör just det!

 

Om Ny möjlighet till uppehållstillstånd

Idag skriver jag på Göteborgs-Postens debattsida. Läs hela artikeln Er lag skapar bara kaos och orättvisa.

Ur texten:
Förslaget sätter också hemspråkslärarna under en fruktansvärd press och gör oss till en sorts asylhandläggare eftersom våra bedömningar i form av betyg kan få betydelse för dessa unga mäns öden. Att på det här sättet lägga en stor börda på skolor och lärare och påtvinga dem hanteringen av frågor om asyl och migration och uppehållstillstånd och tillfälliga lagar etc, är inte rätt”.

Kommentar:
Att konstruera nya krångliga tillfälliga lagar är inte lösningen. Sverige har en utlänningslag och det är den som ska följas – lika för alla.

Man behöver inte förändra något i Sverige

Idag kan jag inte öppna en tidning eller gå in på internet utan att se politiska slogans med löften om att göra förändringar till det bättre på de områden som starkt bekymrar väljarna: kriminalitet och terrorism, asyl och migration och integration. Precis som i förra valet och valet dessförinnan lovar svenska politiker guld och gröna skogar och gör allt för att övertyga människor att rösta på just dem och deras partier.

Jag vet inte alls hur svenska väljare tänker, men som jag ser det borde man inte behöva förändra något i Sverige. Sverige är ett land som bygger på lagar och regler och om man bara respekterar det så behövs det inga större förändringar. Men när varken myndigheterna eller invånarna följer landets egna lagar och agerar enligt det som är bestämt på olika samhällsområden, då blir det kaos. Då äventyras invånarnas fri- och rättigheter och den demokrati som varit ett starkt fundament i Sverige.

För att behålla den demokrati och de fri- och rättigheter som uppnåtts, måste politikerna visa större omsorg om sitt land och dess medborgare. Svenskarna borde tänka mindre i termer av ”vänster” och ”höger” och mer på vad som enar och förenar människor. Och upprätthålla ordning, lag och rätt.

Parallella samhällen bli farliga för Sverige

Idag skriver jag om parallella samhällen och hur farliga de kan bli.


Screen Shot 2018-05-10 at 06.44.43

Klicka på text- och bildrutan för att läsa hela artikeln

Ur texten:
“Invandrare mot svenskar och svenskar mot invandrare, den ena sidan är inte bättre än den andra. Alltför många politiker har vänt bort sina blickar och låtit parallella samhällen växa fram.”

Kommentar: Att det inte ställs hårdare krav på människor som kommer hit att lära sig språket, utbilda sig, följa svensk lag och respektera det land som tagit emot dem, det är oerhört farligt. Men ett ansvar ligger också på svenskarna att inkludera dem och lära dem hur saker och ting fungerar i Sverige.

Funderingar

 

images

En dag när jag handlade i min vanliga mataffär stötte jag på några landsmän. En av dem var en man som tillsammans med sin familj nyligen fått uppehållstillstånd. De hälsade på mig, jag hälsade tillbaka och vi bytte några ord. Efter ett tag sa mannen som nyligen fått uppehållstillstånd:

”Zulmay, du har varit i Sverige ett bra tag nu och du vet säkert hur saker och ting fungerar. Jag letar efter en lägenhet och jag undrar hur jag ska få en väldigt snabbt.”

Jag skakade på huvudet och förklarade att det tar mycket lång tid att få ett kontrakt på en lägenhet och att han måste registrera sig för att ställa sig i bostadskö och att när det blir hans tur så kommer hans inkomst att kontrolleras och andra formaliteter som att han inte har begått brott eller betalt skatt för sent med mera. Jag upprepade att det tar lång tid, att det kan ta flera år ibland att få ett kontrakt på en lägenhet och att man för att få det som sagt måste uppfylla en hel del krav.

En av de andra landsmännen lade sin hand på familjefaderns axel och sa:

”Det är sant som Zulmay säger, det tar lång tid och är svårt att få en lägenhet, det kan ta flera år. Men det finns en genväg om du har pengar. Har du det så kan du få en lägenhet omgående, tro mig. Det handlar bara om pengar.”

”Men det innebär ju svarta affärer”, sa jag.

”Ja, det gör det, men det är så det går det till” sa mannen.

På vägen hem funderade jag över vad som sagts och visste att sorgligt nog så är det som mannen sa om att pengar gör att du kan köpa dig förbi lägenhetsköerna. Jag har hört talas om det förr, men att det talades om det så öppet och som ett självklar alternativ var nytt för mig. Men att skaffa lägenheter på svarta marknaden är inte det värsta av allt det olagliga, korrupta, kriminella som sker i Sverige. Allt detta, som jag hör om och får insikt i allt mer för varje dag som går, gör att jag ser med oro på Sveriges framtid. Narkotikan flödar fritt som aldrig förr, smugglarna använder offentliga platser som bibliotek och buss- och järnvägsstationer för att både sälja knark och rekrytera personer som vistas illegalt i landet och är i desperat behov av pengar och någonstans att bo och är beredda att göra vad som helst.

Många undrar vad polisen gör för att motarbeta svarthandel med lägenhetskontrakt, när gäller handeln med narkotika och andra brott som stadigt ökar. Som jag uppfattar det har polisen inte läget under kontroll och har inte resurser att infiltrera kriminella verksamheter runt om i landet. Dessutom, utan att vara expert på lönefrågor så verkar det som om polisen är klart underbetald, men kan tänka mig att det är en anledning till att det råder brist på poliser i Sverige.

Brottsligheten ökar för varje dag men politikerna agerar inte kraftfullt för att skapa trygghet i samhället.

Asylsökande eller flykting – det är skillnad i ordens betydelse

31453816_10155947991279821_7554104663365124096_nDet verkar som om vare sig politiker till höger eller vänster känner till betydelsen av orden de använder när de talar om asyl och migration i sina politiska debatter och debattartiklar. Samma sak gäller många journalister.

Ett ord som jag ofta hör i radio och tv i de här sammanhangen är ”flykting”. Politiker använder ordet när de i själva verket talar om asylsökande, som är något helt annat. En asylsökande kan vara flykting, men det vet man först när hans ärende har prövats och han antingen anses nå upp till kriterierna för just ”flyktingskap” eller om han inte gör det men anses ha skyddsskäl, vilket ger honom rätt till uppehållstillstånd.

Fram tills att beslut från Migrationsverket kommer och i vissa fall att ett överklagande avgörs av migrationsdomstolen, är man asylsökande. Man söker asyl och anses efter avslutad process vara flykting eller man beviljas uppehållstillstånd (eller får avslag), det vill säga man har skyddsskäl men når inte upp till kraven för att erhålla flyktingstatus.

För att förstå vad de här orden betyder och när man ska använda det ena eller det andra begreppet, vände jag mig till Merit Wager, som har över 25 års erfarenhet av dessa frågor och bland annat har varit ombud åt asylsökande i många år. Hon förklarade det jag nämnt ovan och jag tyckte inte alls att det var svårt att förstå skillnaden i begreppen ”asylsökande” och ”flykting”.

Det är frustrerande att se och höra hur politikerna, som ska hantera de här mycket samhällsviktiga frågorna, inte ens bryr sig om att använda korrekta ord och särskilja grupperna asylsökande, flyktingar och personer som beviljats uppehållstillstånd. Hur ska folket kunna förstå vad det handlar om, om inte ens politikerna gör det?

Det sorgliga är att svenskarna som har röstat på sina politiker, litat på dem, haft förtroende för dem, inte ges korrekt och tillförlitlig information och därför inte vet vad de ska förhålla sig till när politikerna slarvar med orden och begreppen.

Jag hoppas att detta år, 2018, ska kunna bli det år då politiker och andra tar orden på allvar eftersom ordens innebörd är viktig för att man ska förstå vad som menas. Det är inte minst viktigt för oss som kommit hit och med rätta förväntas lära oss god svenska och skaffa oss kännedom om det nya samhälle vi ska leva i.